tisdag 24 februari 2009
I hope this is only for now
Idag är det måndag. Den tragiska måndagen. Vi hade möte med hockeyn idag. Visste inte riktigt vad det skulle handla om men gick till det med humöret så högt det går dem här dagarna. Trodde inte att det skulle vara som dem andra mötena vi haft den här säsongen att det inte funkar, samma med det dem mötena. Dem har inte funkat. Det är ju ändå dem som tränat som gått på dem. Jag förstår inte. Om man spelar hockey ska man väll gör allt för att försöka kunna gå på träningarna. Jag har missat två stycken denna säsong, och kan jag kan väll vem som helst? Den som vill ja. Jag ville. Jag gjorde allt för att inte försöka missa någon träning när gick i skolan och vi körde på tider över hela dagen. Jag missade en träning då. Om man vill spela i Brynäs, gå och gör det då. Jag tycker inte att man tar förtroendet man har fått som kapten och assisterande kapten om man helt skiter i sitt lag och hellre spelar med ett annat lag än att följa med laget på en sista cupliknande sak och därmed gör så att resten av laget inte heller kan åka för dem blev för några spelare. Dem vet att vi är några spelare, dem måste ha vetat vad dem gjorde. Dem fick också våra tränare att sluta. Dem orkade inge mer och gav upp. Jag vet inte vad jag ska säga. Pratade med Klara en lång stund efter mötet, skönt att det är någon som tycker ungefär lika som mig. Jag förstår mig inte riktigt på varför dem slutade. En vecka kvar bara (eller beror på hur der blir med slutspelet..), tycker dem kunde ha gett över ansvaret för tillfället till Krister som är våran nya tränare den resterade tiden av hockeyn men fortfarande vara där och vara en liten del. Visa att dem bryr sig, eaf för dem i laget som fortfarande bryr sig. Kommer sakna Micke och Lunka mycket. Två mycket fina människor. Två mycket bra tränare. Det har varit stora skor dem fick fylla efter Anders, men jag tycker dem har gjort ett mycket bra jobb. Men dem gör som dem vill. Jag ska eaf köra på denna kanske sista vecka. Jag har haft för roligt med det här laget för att bara ge upp. Och kanske ruvar Krister på några småmirakel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar