måndag 29 juni 2009

Lars Eriksson <3<3

Vi åkte till en halvmystisk pub i Gamla Stan vid namn Engelen där finfina Lars Eriksson och hans band skulle spela. Vilken tur att vi tittade efter saker vi kunde göra på måndagskvällen, annars hade vi missat det här fina ju <3Dem hade en rolig tavla i alla fall som M tog kort på :D Vi hade läst att det började vid 20.00 men det började inte fören vid 21 så vi hade ju hunnit äta innan men men. Vi fick ju sitta på den här roliga puben iställen som bara hade några få bord och och några till stolar, men den var mysig!Tyvärr så hade jag väldig tlite batteri på kameran, så blev bara några få dåliga bilden. Men Moa tog några så hoppas jag kan få hennes bildern snart! Tog några med mobilen också och filmade lite. Efter en stund kom Lars in genom den vanlioga dörren och pratade me dlite människor, sen stod han vid bardisken ett tag och en gång när jag tittad dit log han jättemycket åt mig, Moa och M :DDet var superbra och supermysigt! Min stol jag satt på var så låg så jag satte på mig på en bänk dem hade vid ena sidan av stället som var typ som ett bord. Sen gjorde en tjej likadant och sen även och och sen även en till tjej, jag startade värsta trenden :PNågot av det mysigaste jag gjort och det var så bra! Så fin musik. Lars är så bra att jag nästan svimmar.
Fina fina du.
Hittat massa Youtubeklipp från spelningen dem hade på samma ställe dagen innan, lyssna!Bäst var nog Sing For The Angels, Lets Go, Rejected Love och underbara sången jag upptäckte då The Lonely Journey Called Life.

Eller bäst var nog kanske efteråt. Stod en lång stund utanför Engelen och undrade om jag skulle våga gå fram och säga något till Lars. Jag borde ju säga hur bra jag tycker han är. Så efter ett tag, en massa promenader runt huset ett inget peppsamtal från Richard såvågade jag tillslut gå fram. Typ sa något med att jag bara måste få säga hur jättejättejättejätte bra jag tycker du är. Och så frågade jag om jag fick ta ett kort med honom, fast jag glömde bort när Moa tog för jag fortsatte att prata. Sa att han var bäst i Sverige, nej världen och då blev han jätteglad. Åhh! Sen undrade han om vi varit på showen. Åh underbart att jag vågade och underbart alltihopa, me särskilt underbarast är Lars Eriksson!

2 kommentarer:

mo sa...

Snyggnos! :)

Hanna sa...

Visst är han! :)