Melancholia

Gick ju på bio bio igår, min första någonsin i huvudstaden.
 Lars Von Triers senaste film Melancholia föll valet på.
Att det var ett bra val.
Alltså den är ganska obeskrivbar. Jag har aldrig blivit så här tagen av en film tidigare. I början kändes det som en helt vanlig film. Gulligt, fint men lite trasigt. Med fina svenska medverkare till och med. Med snudd på att vara en aning seg. Och sen blev det bara så häftigt att det blev svårt att andas och det kändes som jag hade ett hål i magen på något vis. Jag och Moa kom ut från bion - när reklamen för nästa visning redan börjat - helt avdomna och darriga. Vi kom ut där med fysiska biverkningar och visste inte riktigt vad vi skulle ta sig till. Jag har aldrig känt så här efter en film förrut. Kändes som jag ville säga så mycket om den men det lixom gick inte. Men vi förstod ändå hur vi kände. Det är svårt att förklara det. Det var riktigt jäkla häftigt i alla fall.

Ska också nämnas att Kristen Dunst är en oerhört begåvad skådespelerska och hon gjorde rollen i denna film så imponerande väl.

Dessutom var cinematographyn fantastikt vacker och special effekterna mycket snyggt gjorda. Men bäst av allt och det som imponerade mest, ljudet! Jag har nog aldrig lagt särkillt stor märke till ljudet (förrutom om det är riktigt dåligt) i filmer förrut men i denna film så jäkla bra. Ljudet gjorde stor del av filmen. Ska ni se en film på bio på mycket länge så råder jag er att se denna. Den ska ses och den ska ses på bio (Om man nu inte har bioljud hemma). Den får högst betyg och jag vill nu att alla gör sig själv en tjänst och ser detta mästerverk.